Det regnar katter och hundar...

Om ni minns för längesedan skrev jag ett inlägg om hur mitt liv verkade som en roman. Ja idag känns det onekligen så igen. Regnet öser ner utan för fönstret och sätter rått och kallt mood över dagen. Här hemma går damsugaren och mullrar och det contributar till kännslan av att något är i oreda som man försöker fixa i ordning. Problemet är att det är en gammal damsugare som antagligen utan att vi ser det spottar ut 75% av allt damm igen så småning om. Och oredan kommer snabbt tillbaka. Sen är livet i sverige närmare bestämt karlstad otroligt dött denna helg eftersom det rä midsommar. Det är sant ingenting har öppet, inte ens det kanske inte så kära Arena hade öppet under gårdagskvällen. Inte för att det fanns planer på att gå dit utan mest en chokerande fakta. Denna dödhet och brist på folk i det centralaste delarna av värmland symboliserar så klart den tomhet som kan finnas i ett hjärta, som även det är ganska centralt. En ljuspunkt må iallafall vara att vinden inte viner som i Jane Eyre, the mood kanske därför itne är lika deppigt som den i början. Frågan är dock kan man då få ett lika bra "happy ending"? Ja det åter står väll att se allt eftersom man "explores my life" fortsättning följer....