Helt ok, är kanske inte ett helt ok svar?
Förändringar, förluster, och Framtidsvisioner. Tre allittererande ord. Tre f:ord. Med alla ganska negerade tankar fästa till dem.
Förändringar, jag gillar dem oftast inte, blir det någonsin bättre? Kolla på Facebook dom ändrar och har sig, och man bli sur, ledsen besviken, lite uppgiven, Men så småning om så vänjer man sig och det blir ok, helt ok. Eller som när man reorganiserar någonting som fungerar utmärkt till ett nytt och därför till en början iallafall sämre system (eftersom ingen kan det och därför antagligen inte uttänjt dess max potential). Jag skulle göra vad som helst för att det skulle vara som förut, varje timme varje minut. Hur mycket jag än ogillar förändringar så inbillar jag mig att andra måste tycka om just dessa förändringar. Någon måste ju ha kommit på att "gör vi så här så blir jag och många andra lyckligare". Därför förstår jag att förändring är bra, det är så vi utvecklas det är så vi ändrar om i vår vardag och visst man vet inte alltid om förändringen är bra men är den inte det så kan man alltid gå tillbaka ett steg och börja om.
Förluster, jag gillar dem oftast inte, finns det något bra med dem? Att förlora i spel,
sport och livet är bland det värsta som finns och man blir, sur, ledsen, besviken, uppgiven, deprimerad, MEN efter ett tags bearbetade av förlusten så kommer man över det, och det blir ok, helt ok. En förlust jag minns är skidstaffeten där jörgen brink har en så klar ledning att det inte finns, MEN han går in i väggen och sverige får tillslut bara med sig en bronspeng. Det var 2003 idag är det 2011 och när norrmännen väljer att sätta på det youtube klippet så skär det ännu i mitt hjärta, det var en tung förlust. Lika tungt var det att FBK åkte i kvarten mot SAIK förra året. Men det är sånt man kommer över. Förlora i spel är inte riktigt så hemskt, man förlora, man får kommentarer som blir lite retsamma, och så går det över efter en stund så länge man inte ska jävlas och hålla på länge då blir det jobbigt. Dessvärre är det att förlora i livet, alla dessa saker man inte kan rå över, man blir inte antagen, man får inte jobbet, man får en ej ombokbar tid till någonting då världens mest betydelsefulla person i sitt liv kommer hem, men pga tiden så kan man inte träffa den, Man förlorar någon väldigt viktig person etc etc etc. Jag skulle verkligen kunna göra VAD som helst för att få vinna dessa fighter. Jag skulle flyga runt jorden flera varv varje år, jag skulle ge mitt allt, och verkligen ge hela tiden. Jag skulle ringa samtal, jag skulle skicka blommor, jag skulle hitta på överraskningar, jag skulle be en vän om hjälp, jag skulle aaa verkligen allt. Tatuera mig om det så krävdes och jag visste att det skulle leda till vinst (och ni som känner mig i don't do that :P). Men det funkar ju inte så. Och jag måste som den balanserade människa jag är säga att förluster måste ju vara bra för någonting, för att man lär sig. Vad var det för misstag jag begick denna gången som fick mig att känna denna hjärtkrossande känsla? Vad kan jag göra annorlunda nästa gång? Ska jag våga försöka en gång till? Är jag tillräckligt bra för det? Eller bara inte ställa upp tills jag blivit bättre. Förluster gör att man som människa är utvecklingsbar, men de suger stenhårt.
Slutligen framtidsvisionerna. Dina drömmar om en bättre och finare framtid. 21 år har nu gått, drömde jag att jag skulle vara här när jag var 21? Vad är min dröm idag? Jag tror att när man fantiserar, och tänker, både på nu och då målar man upp lite för svåruppnåeliga mål, visioner, önskemål. Utan att man vet om det så spelar hjärnan oss ett spratt, där vad vi vill och önskar aldrig kommer bli det vi får. Ibland blir det bättre men oftast blir det sämre. Och när det är sämre blir man sur, ledsen, besviken, uppgiven,
och deppig. Men man komme även över detta och det blir ok, helt ok. Så frågan är kanske om man borde sikta lägre, men om man siktar lägre så når man kanske ändå inte till den nivån man vill komma till. Om man vet att man alltid kommer halvvägs från sitt mål, då får man ju tänka att jag ska gå dubbelt så långt för då kommer man ändå dit man ville från början. Men såklart går ju inte det i verkligheten. För verkligheten är inte lätt, som matte, eller saker man kan plugga sig till. Verkligheten är någonting man måste lära sig på riktigt. Drömmar och visioner, funkar de inte med vart du är i livet, så det bara att gå tillbaka om börja om.
Det var lite tankar, om 3 ord, som alla har en negativ klang, men som alla på sätt och vis är positiva. Frågan är vad vill man ska hända och vad kommer hända. Hade det kunna gå annorlunda, och vad är det för fel med det? Hur man än ser på det här inlägget som kommer det ju verka negativt. Det är det inte. Det är bara en förvirrad mans funderingar (kanske kan william hjälpa mig här :P). Funderingar som hjälper honom förstå.
Tack för att ni läste så långt, och om ni gjorde det varför inte kommentera så jag kan säga hur duktiga ni var ;)
Han som har ett stort hjärta som älskar Dig, min läsare :)
/Sebastian
I’d walk to you if I had no other way,
Beacause it’s what you do to me
